Henrik Skogh ny ordförande i SRF

Vid ett glest besökt och två gånger uppskjutet årsmöte valde deltagarna att välja in dem som föreslagits av valberedningen. De är mer eller mindre alla nya namn och vi får hoppas att det blir en ny start för en styrelse som under en följd av år hållit på att köra svensk rugby i fördärv. Särskilt glädjände för oss är valet av Henrik Skogh, aktiv inom Exiles, Stor Grabb, med en gedigen utbildning och en framgångsrik karriär inom näringslivet. Han vet säkert vad han vill uppnå, men jag vill betona ett önskemål: att flytta det obemannade kansliet, som f.n. består av en container i Göteborg, till det nya Idrottshuset i Stockholm med fasta öppet- och telefontidertider.

Exiles, som alla påstås vara rädda för, gjorde till sist sin efterlängtade debut för säsongen i den stympade Superallsvenskan mot Pingvin. Och matchen var onekligen på högre nivå än vad man sett hittills i år. Men det var inte bara Exiles´ förtjänst. Pingvin blev överkörda i vissa avseenden, men de kämpade tappert i 80 minuter och hade med lite tur fått några poäng på måltavlan. Pingvin var något starkare än veckan innan men Exiles var ett strå vassare och höll ett tempo som motståndarna inte riktigt kunde matcha. Största diskrepansen var i de fasta klungorna; vecka innan var det Enköping som gick bakåt 5 meter i rask takt, denna vecka var det Pingvin som fick uppleva samma öde mot Exiles, trots att Exiles bytte ut första ledet efter 42”. Inkasten var något jämnare, men Pingvin hade ofta svårt att rikta bollen rätt medan Exiles träffade för det mesta rätt och Werti Bast gick upp i stratosfären för att ohotat ta bollen. Det var mest Exiles som anföll i början men Pingvin försvarade sig bra. Sprickorna började dock uppenbara sig, inte minst då Exiles´ massiva klunga kom igång. Anthony Raphael, som kom in efter några minuter då Wayne skadats språng rakt igenom från 30 m. och lade bollen under stolparna. Han gjorde om samma sak från 60 m. ett par minuter senare innan han överlämnade bollen till en medspelare fem meter från linjen. Han fortsatte att spela bländande under hela matchen och är så uppenbarligen bättre att halva den befintliga Svenska klungan att man skakar på huvudet om uttagningsprinciperna. Den starka vinden vållade många tappade bollar men Exiles fortsatte trycket och gick till pausen med ledningen 33 – 0. Nu var det Pingvin som hade vinden bakom sig och de sparkade skickligt. Men det var fortfarande Exiles som dök upp med ett par försök och ett famlande vid eller över mållinjen vid tre ytterligare tillfällen. Efter 60” var det 45 – 0 till Exiles och huvuddelen av deras bänk var på plan. Det blev dock inga fler poäng; kombinationen stark vind, bra sparkare och 8 – 0 i straffsparkar till Pingvin jämnade ut spelet. Pingvin pressade på men Exiles hade ett stenhårt försvar och 45 – 0 blev slutresultatet.

En bra match som helhet där Pingvin kämpade till slutsignalen. För dem hoppade Linus Ahlgren bra, uthalvan Jaak Dye försökte hitta luckor och fullbacken Hayden Turner tacklade och sparkade bra. För Exiles var det minst tre som gjorde riktigt bra ifrån sig både framåt och bakåt, Anthony Raphael, Werni Bast och Samuel Ekfeldt, men laget väl styrt av nye kaptenen John Cole hade få svagheter.

Nästa vecka reser Exiles till Enköping; jag ser inte fram emot den matchen.

I övrigt lite andra trevliga aktiviteter. Stora framgångar för Uppsala som har en ny bra tränare och som slagit både Exiles B och Hammarby stort. Kan det tänkas att de kan avancera till nästa nivå snart? Ännu roligare är att de nu har ett B-lag som kommer att spela regelbundet. Och Exiles har ett C-lag som letar efter matcher. En historisk nyhet då Uppsala-B spelade mot Exiles-C i söndags. En bra match 3 x 20 minuter som Exiles till sist man 27 – 5. SM för P-16 och P-18 fortskrider också där Exiles slog kombilag med viss marginal. Och unga svenska damer, F-15 och F-18 tog emot motsvarande lag från Skottland i Uppsala och Stockholm. Mycket positivt.