Utmärkt och spännande SM i sjumanna
En eloge till Kalmar Södra som skötte hela SM-turneringen med den äran. Det var den bäst administrerade och genomförde SM-sjumanna jag kan erinra mig och det blev inte sämre av att både herr- och damturneringarna avgjordes i finalernas sista minut. Kalmar Södra har en bra anläggning och fint väder samt en hyfsad publik bidrog till en god stämning under de två dagarna.
Standarden som helhet var hög men det är klart att det fanns skillnader mellan de bästa och de sämsta. På damsidan var det glädjande att Trojan och Kalmar fick ihop lag samt att Uppsala fortsatte att förbättras. Exiles, Göteborg och Malmö utgjorde en mellangrupp, medan det var rätt påtagligt att Enköping och Lugi var ett strå vassare än de andra. Överraskningen var Trojan som genomgående spelade bra; de blev klar trea efter att ha slagit Malmö lätt i matchen om tredje plats. Exiles ställde upp med ett lag som hade ingen chans att vinna och de kan vara rätt nöjda med att spela något bättre och slå Göteborg om 5:e plats. Och Uppsala firade stort när de slog Kalmar i matchen om sista plats.
Spänningen steg dock inför finalen då de två lag som hade flera snabba damer ställdes mot varandra. Det blev en tuff och krävande
match där de snabba tog ut varandra och det var svårt att bryta igenom. Lugi tog ledningen sedan blev det Enköping som kämpade tillbaka och hade en knapp ledning. Matchen började dra mot sitt slut då båda lagen gick på knäna; då fick Lugi tag på bollen och en av de snabba sprang 70 m. på utsidan för att avgöra då Enköping hade inget kvar att erbjuda. En mycker bra match mellan de två klart bästa lagen. Och första gången Lugi tagit SM-guld över huvud taget.
På herrsidan var det också positivt att vissa föreningar med problem på sistone ställde upp. Till dessa hörde Vänersborg, Spartacus och Kalmar, medan t o m Enköping med många unga spelare hade varit vacklande. Kvar hade vi Exiles, Göteborg, Malmö och Erikslund. Exiles hade fem spelare med i den senaste landslagstruppen men inga av dessa var med i Kalmar. I stället hade vi en blandning av våra A- och B-lag samt tre P18 som hade gjort bra ifrån sig i landslaget. Kanske inte vårt allra bästa lag, men rätt starkt ändå. Flera lag drabbades dock av sjukdomar inför turneringar. Malmö kom med bara åtta man efter härjningar i truppen, Erikslund tappade två av sina bästa spelare och Exiles kom utan kaptenen James Cole och en krasslig Wertti Bast. Exiles började dock bra, de sopade golvet med Kalmar, Malmö och Göteborg med 20 försök mot ett, med en rätt så felfri uppvisning, medan Göteborg tog andra semifinalplatsen. Erikslund gjorde en hyfsad match mot Enköping och favoriterna vann lätt mot Vänersborg. Avgörande matchen i gruppen blev mot Spartacus som också klarade av de övriga motståndarna. Gruppfinalen blev en rysare. Spartacus dominerade i början och tog en 17 – 7 ledning. De fortsatte att pressa men Enköping kom tillbaka med ett försök i hörnet. Tacklingen ansågs dock vara hög och det blev ett strafförsök plus ett gult kort mot Spartacus. 17 – 14 och ett par minuter kvar. Spartacus gick åter till attack men 10 m. från Enköpings mållinje fick de ett nytt gult kort och det blev 7 spelare mot 5. Enköping höll huvudet kallt, utnyttjade spelaröverskottet och vann 19 -17. Spartacus det klart bättre laget men Enköping gav aldrig upp och utnyttjade domarens gula kort.
Då blev det således Exiles mot Spartacus och Enköping mot Göteborg. Exiles som aldrig förlorat mot Spartacus i något sammanhang var kanske lite för nöjda med sig själva efter dag ett. Men Spartacus gick till ett hätskt anfall, Wertti Bast fick ett gult kort och Spartacus ledde med 14 – 0 efter ett par minuter. Det blev inte bättre då en dålig passning studsade fel en Exiles spelare ramlade och det ökade till 19 – 0. Men Exiles kan inte hävda att det var tillfälligheter som avgjorde; Spartacus var det klart bättre laget och vann till sist 29 – 7.
Sjukdom och skador blev värre Dag 2. Både Malmö och Erikslund hade endast 5 spelare och fick dra sig ur. Göteborg förlorade 36 – 0 i sin semifinal och upptäckte i sista minuten att de också fick dra sig ur inför matchen om 3:e plats mot Exiles. Svagt! Då hade vi Vänersborg mot Kalmar om 5:e plats. Vänersborg vann men båda lagen presterade hyfsat inom turneringen och kan dyka upp starkare 2026.
Så till finalen mellan Enköping och Spartacus. De senare kände sig lite förfördelade av domarens gula kort i gruppspelet och lovade revansch. Det måste sägas att domarna över huvud taget var lite frikostiga med sina gula kort, men i övrigt skötte de sig bra.
Även i finalen började Spartacus bra; de ledde 12 – 0 som kapades till 12 – 7 av Enköpings snabba backar. Nu var det strid på kniven. Spelet gick fram och tillbaka, första ledde Spartacus med 17 – 14 sedan blev det Enköping 21 – 17 då en minut återstod. Enköping verkade ha ett grepp om matchen när sekunder återstod, men på samma sätt som damerna fick turneringens lirare, Axel Quarnström tag på bollen, såg en öppning, och sprang 70 meter för att avgöra turneringen. Och även här var det Spartacus som vann en SM-titel för första gången.
Bra gjort av Enköping som var sekunder ifrån att ta dubbeln men i varje tävling har vi få vinnare och många förlorare. Jag uppfattar denna turnering som en stor seger för svensk rugby.
