Dags för omstart
Har tagit ledigt från bloggandet i nästan ett halvår, dels p g a att jag haft mycket annat att tänka på och dels p g a att mina idéer om svensk rugby inte uppskattades och försök gjordes att ta bort mina inlägg. Utvecklingen sedan dess har dock bekräftat mina teser om svensk rugbys ställning i världen. Låt mig förklara. Europeisk rugby med sin sedvanliga inkompetens gjorde aldrig riktigt klart om Championship och Trophy skulle avse en säsong, 2024-25, eller två säsonger 2024-25-26. Jag och många andra trodde på det första alternativet: det innebar våren 2025 att Schweiz slog mycket knappt slog Tyskland och skickade dem ned till Trophy-nivån medan Polen slog Sverige 29 – 25 och flyttades, som vi trodde, upp till Championshipnivån 2026.
Men så blev det inte; plötsligt blev båda serierna spelade över två säsonger och avgjordes 2026. Tyskland kom sist igen och spelar Trophy fr. o. m. hösten. Polen var obesegrade efter säsong 1och Sverige var god tvåa med en förlust och seger över ett rätt svagt Tjeckien. Sverige inledde med två komfortabla segrar mot Kroatien och ett kraftigt försämrat Litauen. Sedan kom tredje matchen mot Tjeckien i november. Och det var den matchen som hade föranlett min senaste blogg. Tjeckien hade föryngrats och anammat ett snabbt, modernt anfallsspel. De spelade ut Sverige och vann 48 – 24. (Strider mot tesen att vi är bättre på hösten.) Samtidigt kunde man notera att Polen hade blivit yngre, snabbare och skickligare. Jag skrev i november att glappet mellan Sverige och Polen/Tjeckien hade blivit stort och att man kunde glömma uppflyttningar ett tag framöver. Det slog mig att Championship med 8 i stället för sex lag (5 med Ryssland borta) numera omfattande tre nya lag från Trophynivån. Sverige, som tidigare för det mesta kämpade för att hålla sig kvar på Trophy, kunde då åtminstone aspirera på Championship. Men matchen mot Tjeckien i höstas krossade den drömmen. Tjeckien har sedan dess gått från storhet till storhet med en knapp men klar seger över Polen och 170 poäng mot Litauen och Danmark. Det senare, som veckan innan förlorade 33 – 32 mot Sverige, spelade inte dåligt mot Tjeckien men hade inget att sätta emot ett briljant anfallsspel. Polen, som under tiden slagit Litauen och Danmark med över 40 poäng vardera, kunde sedan avsluta säsongen i Gdynia mot Sverige och inför c:a 5 000 åskådare. Jag trodde att Sverige skulle förlora med 30 – 40 poäng, men det blev 36p. i vardera halvleken och en rätt stor klasskillnad.
Polen går nu upp till Championship, även om Tjeckien enligt min uppfattning i år varit det bättre laget. Det för med sig det negativa att Tjeckien stannar kvar i Trophy och ger Sverige en ny utskåpning, om nuvarande styrkeförhållanden kvarstår.
Vad kan nu Sverige göra för att förbättra läget? Min främsta kritik har varit uttagningen till landslaget. Förbundskaptenen Laybourne bor i England, talar inte svenska och verkar ha begränsade kontakter med de svenska tränarna. Flera bra klubbar har inte haft en enda spelare i truppen och jag kan inte komma på en enda ung svensk på hemmaplan som lyckats ta sig in I laget under de 20 landskamper där Laybourne varit ansvarig. Däremot ett otal svenskättlingar som spelar på 5:e till 7:e nivå runt omkring i de stora rugbyländerna. Sverige hade 10 spelare från utlandet i Polenmatchen. Man bygger inte upp ett sammanhållet lag på det sättet. Laybourne lär vara omtyckt av spelare, många har varit med under nästan hela hans 5-åriga mandatperiod. Jag tror dock inte att svensk rugby kommer längre med den ansats han valt. Dags att tacka honom för den tid som varit och att gå vidare.
Samma sak gäller för vissa äldre spelare. Några av dem tillhör Sveriges bästa genom tiderna, men att bli äldre kan man inte göra något åt. Vi bör ge även dem en eloge och skapa utrymme för nya förmågor. Det bör påpekas att ett U18-mästerskap spelades förra året där spelare från 5 – 6 lag visade prov på goda framtidsutsikter. Dags för några av dem att visa vad de kan i representiva seniorsammanhang. Jag noterar dessutom att 50 U18 grabbar samlades i helgen. Fram med de bästa av dessa till A-laget de närmaste 2-3 åren!
Jag har många andra synpunkter på omstart i svensk rugby. Men de får anstå tills vidare.
